Vid det klara morgonljuset
|
Seyyed Hossein Nasr
|
Översättare är Ashk Dahlén, fil.dr. i iranska språk och forskare vid Kungliga Vitterhetsakademien. Han är en av vårt lands främste kännare och översättare av klassisk persisk litteratur.
Guds ord och det sakrala språket Medan Koranen är Guds ord i islam är Kristus
Guds ord i kristendomen. Medan profetens själ är den gudomliga
uppenbarelsens mellanhand i islam är jungfru Maria den gudomliga uppenbarelsens
mellanhand i kristendomen. Profeten var illitterat av samma skäl som
Maria var jungfru. Den mänskliga förmedlaren av det gudomliga
budskapet är tvungen att vara ren och obefläckad, eftersom Guds
ord bara kan "inpräntas" på en renhjärtad och
orörd mänsklig mottagare. När ordet tar kroppslig form symboliseras
denna renhet av moderns kyskhet som "föder" ordet. När
ordet tar skriftlig form symboliseras renheten av den själsliga naturen
hos den person som är vald att förmedla ordet till mänskligheten.
Man kan inte logiskt sett avfärda att profeten var olärd och samtidigt
försvara Marias jungfrudom. Både Mohammed och Maria symboliserar
enastående aspekter av uppenbarelsens mysterium och när man får
insikt om detta kan man inte acceptera den ena och avfärda den andra. |
Läs ett utdrag ur vad Nasr sägerOm Guds ordOm profetskapetOm jihadOm hjärtat
Profetens unika ställning, som skiljer honom från alla andra profeter, är att han är den siste profeten (khâtam al-anbiyâ'), profeternas sigill, som sluter profetlängden och införlivar profetskapets funktion i sig. Att profeten är profeternas sigill väcker frågan om profetskapets egentliga innebörd. Traditionella muslimska auktoriteter har skrivit åtskilliga verk om detta centrala religiösa begrepp och behandlat dess metafysiska dimension. Fastän det inte finns utrymme att genomtränga detta ämne här i detalj kan man sammanfattningsvis säga att profetskapet, enligt islams synsätt, är ett tillstånd hos vissa människor som Gud skänkt fulländning åt för att de skall lägga fram Hans uppenbarelse till världen. Profetens gnista kommer direkt från Himlen. En profet står inte i tacksamhetsskuld till någon annan för något. Han är inte en lärd som tillägnar sig vetande genom bokstudier och inte heller någon som lär sig något från en viss person och för det vidare till andra. Profetens kunskap betecknar från islamisk synpunkt Guds omedelbara närvaro genom Sin egen självuppenbarelse (tajallî) och inte genom inkarnation. Denna definition av profetskapet omfattar inte bara islams grundare utan samtliga profeter. Enligt islam hämtade Kristus inte sin kunskap om det Gamla testamentet och de hebreiska profeternas budskap i böcker eller hos rabbiner utan direkt från Himlen. Mose lärde sig inte de lagar och det budskap som han förkunnade från äldre tiders profeter, inte ens från Abraham, utan han mottog ett nytt och oförmedlat budskap från Gud. Att Mose upprepade några grundsatser i äldre semitiska profeters förkunnelse, eller att Kristus bekräftade och uppenbarade den judiska traditionens inre mening i enlighet med talesättet "Kristus uppenbarade vad Mose beslöjade" eller att Koranen omnämner Gamla och Nya testamentets berättelser, innebär inte att det rör sig om historiska lån i dessa fall. Det var istället frågan om att en ny uppenbarelse lades fram i samma andliga klimat, i det här fallet den abrahamitiska traditionen. På samma sätt framträdde var och en av hinduismens avâtara med ett alldeles nytt budskap från Himlen på ett uttrycksmedel som tillhörde samma andliga klimat.
|
Jihad - andlig strävan på Guds väg För att förstå jihads betydelse i islam och dess civilisation måste man skilja på termens generella och gängse innebörd och dess teologiska och juridiska innebörd. I den första betydelsen används jihad på samma sätt som det engelska ordet crusade, som strävan i allmän mening och inte för att beteckna de religiösa krig som den västliga kristendomen utkämpade mot muslimer och judar i Palestina under medeltiden. På samma sätt som man säger att en viss organisation utkämpar ett korståg för att utrota fattigdom eller sjukdomar kan man på islamiska språk säga att en viss grupp eller regering utför ett jihad för att, låt oss säga, bygga hus åt fattiga. I dagens Iran finns det faktiskt en rörelse eller organisation vid namn jihad-i sazandagi ("uppbyggnads-jihad") vars verksamhet består i att bygga hus åt fattiga och utföra liknande projekt. På samma sätt som vissa krig i västs historia utkämpats i korsets namn utan välsignelse från påven, som påbjöd de medeltida korstågen, har vissa individer inom islam krigat utan att dessa krig varit jihad tekniskt sett enligt islamisk lag eller påbjudna av 'ulama, de religiösa lärde. Om termerna används i deras gängse mening har väst minst lika mycket korstågsanda som islam har jihad-anda och under det senaste årtusendet har väst faktiskt startat många fler korståg i främmande länder för olika syften som för att sprida kristendom, "civilisera andra folk" (fransmännens la mission civilisatrice) och propagera för moderna ideologier alltifrån kommunism till kapitalism än islam utkämpat jihad. På samma sätt som man måste skilja på
de medeltida korstågen som påbjöds och faktiskt dirigerades
av kyrkan och den gängse betydelsen av ordet "korståg"
på europeiska språk får man inte förväxla den
gängse sociala och kulturella betydelsen av termen jihad med
dess strikta teologiska och juridiska innebörd i islam. Förutom
denna distinktion är det väsentligt att begrunda vad jihad
har för betydelse i ett islamiskt sammanhang och för muslimer
själva. För att förstå denna specifika betydelse av
ordet måste man gå tillbaks till ordets rotbetydelse som är
"strävan och ansträngning på Guds väg". I
denna grundläggande betydelse kan man säga att allt liv är
ett jihad enligt islam eftersom det är en strävan att leva
enligt Guds vilja, att eftersträva det goda och avstå från
det onda. Vi föds i en värld där det råder obalans
och förvirring både i den yttre världen och i våra
själar. Att leva i harmoni, att överlämna sig till Gud och
följa Hans befallning kräver ett oavbrutet jihad på
samma sätt som en seglare på ett stormigt hav ständigt måste
anstränga sig för att kunna hålla sin båt på
rätt köl och segla tryggt i hamn. | |