Vid det klara morgonljuset

186 s. inb. Ca 250:-

Åter till boklista

Seyyed Hossein Nasr

Vid det klara morgonljuset

Essäer om islams andliga liv i urval och översättning
av Ashk Dahlén

Förord av Jan Hjärpe


Boken vill ge en orientering om islams rika andliga liv och samtidigt utmana oss att på djupet nyansera vår föreställning om religionen. Stor uppmärksamhet ägnas sufismens lära och praktik, "hjärtats mystik" och skönhetens roll, liksom islamisk konst och filosofi. Men också islams gudssyn, Koranen, profeten Mohammed samt islams traditionella syn på jihad som religiös strävan behandlas grundligt.

Seyyed Hossein Nasr är professor i islamologi i USA och hedersdoktor vid Uppsala universitets teologiska fakultet.
Han har skrivit ett trettiotal böcker om islams teologi, filosofi, mystik, konst och vetenskapshistoria och är säkerligen vår tids främste talesman för islam i väst.
Jan Hjärpe ger i sitt förord en inblick i Nasrs författarskap och den tradition han verkar i.


Översättare är Ashk Dahlén, fil.dr. i iranska språk och forskare vid Kungliga Vitterhetsakademien. Han är en av vårt lands främste kännare och översättare av klassisk persisk litteratur.


Guds ord och det sakrala språket

Medan Koranen är Guds ord i islam är Kristus Guds ord i kristendomen. Medan profetens själ är den gudomliga uppenbarelsens mellanhand i islam är jungfru Maria den gudomliga uppenbarelsens mellanhand i kristendomen. Profeten var illitterat av samma skäl som Maria var jungfru. Den mänskliga förmedlaren av det gudomliga budskapet är tvungen att vara ren och obefläckad, eftersom Guds ord bara kan "inpräntas" på en renhjärtad och orörd mänsklig mottagare. När ordet tar kroppslig form symboliseras denna renhet av moderns kyskhet som "föder" ordet. När ordet tar skriftlig form symboliseras renheten av den själsliga naturen hos den person som är vald att förmedla ordet till mänskligheten. Man kan inte logiskt sett avfärda att profeten var olärd och samtidigt försvara Marias jungfrudom. Både Mohammed och Maria symboliserar enastående aspekter av uppenbarelsens mysterium och när man får insikt om detta kan man inte acceptera den ena och avfärda den andra.
---

Läs ett utdrag ur vad Nasr säger

Om Guds ord

Om profetskapet

Om jihad

Om hjärtat


 

Profetskapet

Profetens unika ställning, som skiljer honom från alla andra profeter, är att han är den siste profeten (khâtam al-anbiyâ'), profeternas sigill, som sluter profetlängden och införlivar profetskapets funktion i sig. Att profeten är profeternas sigill väcker frågan om profetskapets egentliga innebörd. Traditionella muslimska auktoriteter har skrivit åtskilliga verk om detta centrala religiösa begrepp och behandlat dess metafysiska dimension. Fastän det inte finns utrymme att genomtränga detta ämne här i detalj kan man sammanfattningsvis säga att profetskapet, enligt islams synsätt, är ett tillstånd hos vissa människor som Gud skänkt fulländning åt för att de skall lägga fram Hans uppenbarelse till världen. Profetens gnista kommer direkt från Himlen. En profet står inte i tacksamhetsskuld till någon annan för något. Han är inte en lärd som tillägnar sig vetande genom bokstudier och inte heller någon som lär sig något från en viss person och för det vidare till andra. Profetens kunskap betecknar från islamisk synpunkt Guds omedelbara närvaro genom Sin egen självuppenbarelse (tajallî) och inte genom inkarnation.

Denna definition av profetskapet omfattar inte bara islams grundare utan samtliga profeter. Enligt islam hämtade Kristus inte sin kunskap om det Gamla testamentet och de hebreiska profeternas budskap i böcker eller hos rabbiner utan direkt från Himlen. Mose lärde sig inte de lagar och det budskap som han förkunnade från äldre tiders profeter, inte ens från Abraham, utan han mottog ett nytt och oförmedlat budskap från Gud. Att Mose upprepade några grundsatser i äldre semitiska profeters förkunnelse, eller att Kristus bekräftade och uppenbarade den judiska traditionens inre mening ­ i enlighet med talesättet "Kristus uppenbarade vad Mose beslöjade" ­ eller att Koranen omnämner Gamla och Nya testamentets berättelser, innebär inte att det rör sig om historiska lån i dessa fall. Det var istället frågan om att en ny uppenbarelse lades fram i samma andliga klimat, i det här fallet den abrahamitiska traditionen. På samma sätt framträdde var och en av hinduismens avâtara med ett alldeles nytt budskap från Himlen på ett uttrycksmedel som tillhörde samma andliga klimat.

 

till sidans topp

Jihad - andlig strävan på Guds väg

För att förstå jihads betydelse i islam och dess civilisation måste man skilja på termens generella och gängse innebörd och dess teologiska och juridiska innebörd. I den första betydelsen används jihad på samma sätt som det engelska ordet crusade, som strävan i allmän mening och inte för att beteckna de religiösa krig som den västliga kristendomen utkämpade mot muslimer och judar i Palestina under medeltiden. På samma sätt som man säger att en viss organisation utkämpar ett korståg för att utrota fattigdom eller sjukdomar kan man på islamiska språk säga att en viss grupp eller regering utför ett jihad för att, låt oss säga, bygga hus åt fattiga. I dagens Iran finns det faktiskt en rörelse eller organisation vid namn jihad-i sazandagi ("uppbyggnads-jihad") vars verksamhet består i att bygga hus åt fattiga och utföra liknande projekt. På samma sätt som vissa krig i västs historia utkämpats i korsets namn utan välsignelse från påven, som påbjöd de medeltida korstågen, har vissa individer inom islam krigat utan att dessa krig varit jihad tekniskt sett enligt islamisk lag eller påbjudna av 'ulama, de religiösa lärde. Om termerna används i deras gängse mening har väst minst lika mycket korstågsanda som islam har jihad-anda och under det senaste årtusendet har väst faktiskt startat många fler korståg i främmande länder för olika syften ­ som för att sprida kristendom, "civilisera andra folk" (fransmännens la mission civilisatrice) och propagera för moderna ideologier alltifrån kommunism till kapitalism ­ än islam utkämpat jihad.

På samma sätt som man måste skilja på de medeltida korstågen som påbjöds och faktiskt dirigerades av kyrkan och den gängse betydelsen av ordet "korståg" på europeiska språk får man inte förväxla den gängse sociala och kulturella betydelsen av termen jihad med dess strikta teologiska och juridiska innebörd i islam. Förutom denna distinktion är det väsentligt att begrunda vad jihad har för betydelse i ett islamiskt sammanhang och för muslimer själva. För att förstå denna specifika betydelse av ordet måste man gå tillbaks till ordets rotbetydelse som är "strävan och ansträngning på Guds väg". I denna grundläggande betydelse kan man säga att allt liv är ett jihad enligt islam eftersom det är en strävan att leva enligt Guds vilja, att eftersträva det goda och avstå från det onda. Vi föds i en värld där det råder obalans och förvirring både i den yttre världen och i våra själar. Att leva i harmoni, att överlämna sig till Gud och följa Hans befallning kräver ett oavbrutet jihad på samma sätt som en seglare på ett stormigt hav ständigt måste anstränga sig för att kunna hålla sin båt på rätt köl och segla tryggt i hamn.
---
till sidans topp


 

Sufismen lär...

Sufismen lär att al-fu'âd (själens kärna) bor i hjärtats djup, där själens två ögon, det ena skådande Gud och det andra skådande världen, förenas till ett. I motsats till människans två fysiska ögon, som också skådar mångfald, är hjärtats inre öga till sitt väsen ett men samtidigt förmöget att både skåda denna världen och den kommande. Det besitter den integrerande förmågan att förena mångfald till enhet. När hjärtats öga öppnas skådar och kontemplerar människan såväl den Enda i mångfald som mångfald i den Enda och uppnår enhet (tawhîd) i dess högsta form.

Hjärtat har en grundläggande betydelse för tro och kärlek, ty enligt Koranen och hadîth är all äkta tro (al-îmân) förknippad med hjärtat och inte bara med sinnet eller tungan. För att tro i verklig mening måste människan tro på och med sitt hjärta, samma hjärta som är trons hemvist. Hjärtat är inte bara högborgen för människans kärlek utan även för Guds kärlek. Kärlekens eld brinner i hjärtat och det är där hon finner den Älskade. Helgonets hjärta är källa till ett ljus som utgår från hans eller hennes inre upplysning och från en värme som härstammar från Guds kärlekseld. På helgonets nivå förenas kunskap och kärlek till en verklighet i likhet med eldens ljus och hetta, och hjärtat är den heliga eldens mottagare.
---

till sidans topp