| 
ISBN 978-91-7118-935-6 ¶ 164 sidor, ca-pris 170:-
Recensioner
|
SVT:s villfarelser -- och verkligheten
Olivia Petersson hette hon egentligen, Vivi på Frimurarlogens
restaurang i Karlstad, som Gustaf Fröding blev så förälskad
i.
Han friade, men flickan tackade nej. Hon gifte sig sedermera med en perukmakare
i Norrköping. Diktarens sångmö blev hon dock. Vivi inspirerade
Fröding till några av hans oförglömliga kärleksdikter.
Litteraturprofessorn Henry Olsson har varsamt och insiktsfullt kartlagt
Vivis öde och hennes plats i Frödings diktning. Den här
boken tar bland mycket annat upp den del av Frödingforskningen som
kommer in på Vivis roll.
Så grep SVT in med programmet 'Vackra Vivi' i serien Din släktsaga,
som ibland hade omkring en miljon tittare. Där nöjde man sig
inte med redan vunna forskningsresultat. Nu krävdes raska grepp och
egna sensationella upptäckter. Historien förvandlades till skröna
och litteraturprofessorn framställdes som en sabotör. Han skulle
i ett radioprogram om Fröding ha uttryckt sig så nedlåtande
om perukmakaren att Vivis syster i raseri eldade upp alla brev från
Fröding som bevarats efter Vivis död. Enligt producenten fick
tre ord i radio 'ett stycke litteraturhistoria att gå upp i rök'.
Men Henry Olsson talade aldrig om Fröding i radio.
Och detta är bara ett av SVT:s många märkliga påfund.
En närmare granskning av programmet kom alltmer att likna en detektivhistoria.
När Louise Ekelund och Lars O. Lundgren slutligen inlade en protest,
gjordes utan omsvep klart för dem att det är nästan omöjligt
att få rätt mot ett massmedium. Trots alla fakta som de presenterade
fick 'Vackra Vivi' stöd av SVT:s chefer och än mer uppseendeväckande
även av Granskningsnämnden. |
|  Gustaf Fröding
|
Olivia Petersson |
|
Louise Ekelund har bland annat
skrivit ett antal studier kring finlandssvensk litteratur, exempelvis tre
böcker om diktaren och konstnären Rabbe Enckell, den sista kallad
Gräshoppans och Orfeus diktare.
Lars O. Lundgren har i två
arbeten behandlat Sokratesbilden i europeisk och svensk litteratur. Hans
essäer har främst rört sig kring Hjalmar Söderberg,
och han har i en monografi studerat dennes roman Doktor Glas.
|
| 'Boken har giltighet långt utöver sitt eget
ämne, den visar hur den dolda och oåtkomliga korruptionen inom
en cementerad maktapparat fungerar när dess ofelbarhet hotas. Den
är lugnt och stillsamt skriven och kan användas som lärobok
i litterär forskningsmetodik.
Och till sist: den sätter fingret på den förförelse
som sådana dokumentärer kan utöva, när känslosamheten
från första början driver sitt spel och sedan förses
med en skandalös touche.'
Knut Ahnlund i Svenska Dagbladet |
'Det fascinerande med Ekelunds och Lundgrens bok är
att fokuseringen på en perifer detalj i slutändan öppnar
en jättelik avgrund mellan å ena sidan en äldre akademisk
tradition där olika uppgifter noggrant vägs mot varandra och
där undersökningen baseras på psykologiskt sensibla slutsatser
om de människor som man skriver om och intervjuar och å andra
sidan en grund och självgod journalistik där ingen sakuppgift
anses stor nog för att inte kunna offras på den lilla poängens
och lustifikationens altare.'
Johan Lundberg i Axess |
'På ett vis är jag glad över SVT:s och Granskningsnämndens
stupiditet.
Det resulterade i Ekelunds och Lundgrens bok Gustaf Fröding och 'Vackra
Vivi', som dels sätter fingret på hur vårt största
etermedia tillåter sig bolla med fakta men också påminner
om vikten av att läsa rätt innantill och skilja hypoteser från
sanning.
Detta sistnämnda var Henry Olssons ledstjärna i hans pedagogiska
gärning.
Boken ger också ett finstämt porträtt av den milda, vänliga,
späda Vivi, som man även möter på foton och i målningar.
Hon var snäll mot skalden, när han besökte Karlstads Frimurarhotell,
men hans frieri avböjde hon.'
Inger Dahlman i Blekinge Läns Tidning |
'Tålmodigt, kunnigt och förkrossande sakligt går de igenom
fakta i målet. Boken om Vivi är allt vad tv-programmet inte
var, informativ, logisk, saklig. Den är alltså lärorik
och läsvärd men samtidigt skrämmande. Den pekar på
två skandaler:
1. Ännu 2008, mer än tre år efter programmets första
sändning, innehöll SVT:s hemsida en rad felaktigheter, trots
att författarna påpekat dem. -
2. När författarna anmälde programmet för Granskningsnämnden
vann de inget gehör. Nämnden desavouerade SVT:s egna regler.
Slarv och okunnighet i ett faktaprogram är alltså bagateller!'
Knut Warmland i Värmlands Folkblad |
'Hela historien om programmet, som innehöll så många fel,
skildrar nu L.Ekelund och L.O.Lundgren i föreliggande mycket spänstigt
skrivna skrift, som faktiskt bjuder på en högst underhållande
läsning. Spännande som en deckare och synnerligen välskriven
är deras utredning av denna högst sorglustiga historia.'
Bengt Åkerblom i Wermlandiana |
'I korthet: Vivis Frödingbrev brändes redan i början
av 1900-talet. Henry Olsson beskrev aldrig Magnus Rickman som 'en enkel
barberare', en beskrivning som insinuerar en professors uppblåsthet
och klasshögfärd. Som källkritisk krona på Släktsagans
aningslösa verk: Henry Olsson talade aldrig om Fröding i radio.'
---
Boken om henne är en nyttig genomlysning av hur det kan gå till
på Sverige Television.
Lennart Svedin i Kvällsposten |
| |
|
'Louise Ekelund och Lars O. Lundgren har gjort en mycket grundlig
och imponerande genomgång av allt material, alla fakta, alla uttalanden
i programmet. Deras bok har blivit en redovisning av ett stycke Frödingforskning,
men framför allt är den en kritisk granskning av hur ett tv-program
blev till och hur historien förvanskades.'
Yvonne Teiffel i Jönköpingsposten |
'Det här är egentligen en förskräcklig historia.
---
[Ekelund och Lundgren har] bedrivit ett veritabelt detektivarbete för
att dokumentera hur verkligheten egentligen såg ut.'
Bo W. Jonsson i Borås Tidning |
|