 |
|
|
Ca-pris 190:- häftad, 250 s. illustrerad
|
När Hjalmar Söderbergs kriminalroman Doktor Glas kom ut 1905 möttes den av oförståelse och upprördhet.
En av romanens kritiker var läkaren Poul Bjerre. En granskning av dennes manuskript och skrifter, brev och bibliotek blir en nyckel till ökad förståelse av Doktor Glas och samtidens kluvna reaktion på boken.
Bjerres bedömning av Doktor Glas är inte något mästerstycke som litteraturkritik. Men den är ändå intressant beroende på flera omständigheter: dels blev Bjerre med tiden en mycket känd och framgångsrik "själsläkare" med tiotusentals patienter och samtidigt en oerhört anlitad föreläsare med stor publik, dels har hans polemik mot Söderberg gång på gång kommenterats av kritiker och forskare.
Med Poul Bjerre som utgångspunkt har Nils O Sjöstrand och Björn Sahlin satt in Doktor Glas i ett par större sammanhang. Nils Sjöstrand, medicinsk forskare och medicinhistoriker, redovisar den yrkesposition från vilken Bjerre angrep Söderbergs bok och ger därtill polemiken ett idéhistoriskt, lärdomshistoriskt och medicinhistoriskt perspektiv.
Sjöstrand skapar förståelse för både den samtida debatten om Doktor Glas och senare uppfattningar, men han kompletterar också bilden av Hjalmar Söderberg som människa och författare.
Han granskar också på ett underhållande sätt den speciella fråga som den finlandssvenske kemisten och författaren Gustaf Mattsson tog upp i en artikel redan i januari 1906: om graden av giftighet i det piller som doktor Glas ger pastor Gregorius. Med detektivisk noggrannhet, värdig en kriminalroman, klargör Nils Sjöstrand de kemiska, fysiologiska och toxikologiska sammanhangen bakom den situation i Kungsträdgården vid sekelskiftet 1900, som har blivit en av århundradets mest berömda litterära mordscener.
Björn Sahlin har i egenskap av intendent på Stiftelsen Vårstavi oinskränkt tillgång till Bjerres bibliotek, manuskript och brevsamling. Han visar hur Hjalmar Söderbergs bok på ett påfallande sätt återspeglar den samtida facklitteraturens iakttagelser av psykiska fenomen som t ex hypnos och suggestion, och sjukdomar som neurasteni och abuli, viljesvaghet. Viljan diskuterades livligt kring sekelskiftet 1900, och den är ett viktigt återkommande motiv hos Hjalmar Söderberg, inte bara i Doktor Glas. Det var psykologins och psykiatrins genombrottstid.
Både hos Nils Sjöstrand och hos Björn Sahlin återspeglas den klassiska frågan om hur en författare arbetar: öser allt ur sin egen erfarenhet, sina fantasier och föreställningar eller tar upp kunskaper, idéer och problemdiskussioner från sin samtid, sin läsning och sina kontaktsystem och smälter samman detta material med sitt eget livs inspirationskällor. Hjalmar Söderberg var i hög grad en intellektuell författare, vaken för samtidens diskussioner och för nya kunskaper, ständigt beredd att analysera och kommentera vad han finner värt att intressera sig för.
Vad Sjöstrand och Sahlin visar är i hur hög grad Söderbergs samtid återspeglas i hans bok, utan att man därför behöver peka ut enskilda faktorer som utifrån har flutit in i gestaltningen.
Lars Sjöstrand, psykiater och medicinhistoriker, kompletterar med ett bidrag om drömmar i Hjalmar Söderbergs verk. I likhet med Björn Sahlin finner han tydliga spår av samtidens psykologiska föreställningar. Även om Freuds Die Traumdeutung kom ut fyra år före Doktor Glas, har man ingen anledning att misstro Söderbergs utsaga att han inte kände till Freud vid den tiden.
Lars Sjöstrand vidgar perspektivet till att omfatta drömmotivet ända tillbaka till antiken, och visar hur drömmar har uppfattats under olika epoker, med religiösa eller psykologiska föreställningar. Också detta bidrag sätter alltså in romanen i ett historiskt sammanhang.
Bure Holmbäck kartlägger i sin uppsats ett påfallande nära samband mellan Doktor Glas och novellen "Kinesen", som publicerades några veckor efter romanen. Liksom romanen är novellen en jagberättelse, dess stil och stämning är densamma som i doktorns dagbok, en rad motiv och berättartekniska grepp är desamma i de båda verken. Bure Holmbäck för fram tanken att "Kinesen" från början kan ha varit en del av materialet till Doktor Glas. Vi kommer sannolikt aldrig att få ett säkert svar, men nog är det ett intressant förslag.