204 s. Ca 180:-
HANS GRANLID:
Om Dan Anderssons verk och verklighet
- med särskild hänsyn till hans sena prosa
Att Dan Andersson är en välkänd och folkkär författare råder det inget tvivel om. Men bilden präglas främst av det romantiskt-poetiska, av den veka drömmaren, av de outslitliga tonsatta dikterna, av längtan till den vilda naturen med ett skimmer av myt och saga.
Hans Granlid ville ge en mer nyanserad helhetsbild av Dan Anderssons författarskap. Han inriktar sig främst på att analysera och värdera den sena prosan: romanerna De tre hemlösa och David Ramms arv, några romanfragment samt den novellistik som tillkom i slutet av 1910-talet. Diskussionen rör förbindelser mellan Dan Anderssons vers och prosa, specifika drag i hans romankonst, påverkan från andra författare, relationen mellan Dan Anderssons sociopolitiska radikalism och hans esoteriska religiositet. På detta sätt hoppas författaren att något "avsentimentalisera" bilden av Dan Andersson och skapa mer balans mellan det poetiska och det prosaiska. Hos honom finns ju både realismens sociala rum och romantikens metafysiska rymd. Hos honom råder starka motsättningar men i dikten, i det litterära uttrycket, får dessa spänningar sin förlösning.
I sitt förord nämner Granlid att han vänder sig till såväl Dan Anderssons alla vänner som gillare av kunskapsmättade resonemang, vilka han hoppas "skall finna något av värde i min bok". Han riktar sig till akademiker, svensklärare, litteraturstudenter men också till alla dem som hyser intresse för Dan Anderssons verk och personliga öde och inte minst då medlemmarna av det sällskap som bär diktarens namn och håller hans minne levande.